fredag 31 oktober 2008

Träningsvärk

Gissa om Vickan var stel i benen ikväll? Höll på att inte ta sig upp för trappan, hon stånka och gick som en skadeskjuten anka och samtidigt gapskrattade hon.....hon är lite tokig. Men jag tror att det var en härlig känsla att känna att man har tagit ut sig och att man vet vad smärtan beror på. Hon tyckte att det var jättekul att åka skridskor och hon for runt och fick upp fart snabbt. Felet var att hon hade ett för par tighta överdragsbyxor på sig så det var svårt att ta sig upp när hon gjorde en vurpa. Hon fick ha brosans byxor då hennes var kvar på skolan och de var någon storlek för liten. Men vad gjorde det när hon hade en räddande ängel som var hennes lillebror. Han for fram i världens fart för att hjälpa syrran att komma upp. Även här gör han en hjälteinsats för storasyster. Det kallar jag syskonkärlek (men de kivas däremellan, jag lovar...).

2 kommentarer:

Anonym sa...

Inte snällt att ta på Vickan för små byxor! Tänk jag vet precis känslan för mina byxor tycks krympa i garderoben. Min skridskoåkning har dessutom mer att önska... Jag åker av princip bara på ställen där det finns sarg för jag kan inte stoppa annars. Helt normalt? Kanske inte....

Ta hand om er, kram!

Käringa Lindell sa...

Tränigsvärk!

Det verkar som att mamma Mangelin får ta sin dotter till skridskobanan oftare!!!

Du vet att roten till allt ONT ligger hos mamma!

Ha en skön helg kram Helena