......och efter regn kommer solsken, hoppas jag på. Jag tycker faktiskt om värme och vill ha det på semester och ledighet. När jag jobbar kan det gärna vara lite svalare. Tänk om allt kunde vara mycket enklare och man kunde styra väder, vind och alla andra svåra saker i livet. Men ack nej! Jag skulle då styra livet åt en familj vi lärde känna i Göteborg där vindarna nu går helt åt fel håll. Livet är verkligen orättvist, vem tar dessa beslut om våra barn? Vem anser att de har makten att göra våra barn svårt sjuka? Ni ska veta att vi tänker på er och vi hoppas!!!
Förra veckan var jag och barnen till Trollhättan och besökte mormor ett par dagar. Vi hade toppen väder, så bad och sol fick vi mycket av. Vi badade i Vänern, efter alla protester om vad äckligt det är med saltvatten, jag förstår inte vad det är för fel på barnen? Det som är så härligt! Hann även med att besök goda vänner och det lockar alltid fram mycket skratt och tårar, förstår inte detta?:)
Nu har vi några dagar hemma innan campingturen börjar. Mattias jobbar fortfarande, han väntar så på semester. Marcus leker med kompisar ute på gatan så livet leker för honom. Victoria är hemma med mamma och njuter av att få vara ledig och bara hitta på lite saker då och då. Hon var med mig till stan idag, då jag lämnade blod. Hon tittade mycket intresserat på när de stack den stora nålen i min arm. -Gör det inte ont mamma? - Den är ju jättestor? Ögonen var stora som tefat på henne. - Det är nog bara för att du är vuxen som det inte gör ont! Visst är det så min lilla älskling! Den manlige sköterskan (eller vad de kallas) som tog bort nålen på mig började skoja med Victoria. - Vi kanske ska sticka dig med, lägga dig bredvid mamma! Victoria kollade med stora ögon på honom och skakade lite försiktigt på huvudet. -Jag bara skojade, sa han, Du måste vara 18 år först och då är du är välkommen. Jag tänkte i mitt stilla sinne att du skulle bara veta lilla du, vad hon har gått igenom. Kände inte att det var läge att ta upp det då, tror inte att Vickan ville det heller. Men intressant för henne att få se hur det fungerar när man lämnar blod och det sedan hamnar i en påse. Påsar som har hängt på hennes droppställning så många gånger och vi har funderat över vems blod får du idag? Vem ska vi tacka?
Ni som bara har kommit till att fundera över att lämna blod. Ta ett steg till, anmäl er. Ert blod behövs och det gör inte ont - ni är ju vuxna:)
2 kommentarer:
Hej Stumpan! Tack för att du är du och att vi alltid har kul när vi ses. Aldrig några ledsna miner vad än ämnet är och det känns så skönt. Att skratta (och gråta) tillsammans är helt naturligt när man är med riktiga vänner! Längtar redan tills nästa gång vi ska ses. Helena och jag kommer upp till Värmlandskogarna i höst, räkna med det! Bamsekramar i massor!
Håller med föregående skribent om att det alltid är lika kul att träffas och ha trevligt tillsammans med kära vänner. Självklart bokar vi in en helg då jag och Marie kommer upp och hälsar på!!!
Kramar till er alla:-)
Helena
Skicka en kommentar