Vi har ju en underbar resa att se fram emot om några veckor, barnen har längtat sedan den dagen vi bokade i april .......det är lång tid för barn!
Nojjorna och minnena börjar dock komma ifatt oss, jag vill iväg nu för att inget ska hinna stoppa oss. Ni som har varit med under resan vet vad som hände dec 2007. Vi bokade en resa till Egypten som skulle ske med avresa den 7 december, en härlig resa för att fira Victorias tillfrisknande. Först skulle "bara" ett slutprov tas, sövning med benmärg och LP. Det var väl inget - Vickan mådde toppen och vi skulle få bra besked - NOT!!!!
Tis den 4 dec sövs Vickan för provtagningar, sedan gick em för uppvak och sedan hemgång, spänd väntan på provsvar. Innan vi åker från sjukhuset får vi veta att det inte ser bra ut. Det finns celler i LP som ses på första titten på labb. Frågan är vad det är för celler? Men när antalet är 72 vet vi redan.....vi blir klubbade till golvet. Katastrofen är total. Denna fruktansvärda chock sitter så djupt rotad i mig att jag inte ens orkar tänka på hur vi mådde då. Jag kan inte i detalj beskriva dagarna som var, för då är jag så rädd för att bryta ihop. Detta är inte bearbetat ännu och frågan är om det någonsin kommer att bli................................................
Samma dag och klockslag som flygplanet skulle lyfta mot Egypten sövdes Victoria återigen, men denna gång i Göteborg för att sätta in en nya CVK och ta mer prover från CNS. Sedan dess har vi inte vågat bokat någon resa igen. Vickan transplanterades med ny benmärg mars 2008 och behandlingen och märgen från bror Marcus har gett mycket gott resultat!!
Igår kom brevet från sjukhuset att det var dags för provtagning den 7 sep......ni kan förstå hur mina tankar blev! ALDRIG att jag utsätter henne för det. Jag ringde dagvården idag och sa att vi kommer in för provtagning efter resan. Det är inget akut det ni ska göra och jag tror inte att hon är sjuk igen, men jag fixar inte att vänta på den provtagning och jag vägrar att utsätta min dotter för denna oro. Hon mår fortfarande mycket dåligt över alla negativa svar hon fått och som vi varit tvugna till att ge henne. Nu ska hon få njuta av sin resa, det är hon värd efter denna kamp sedan 2 aug 2002. Denna gång ska hon sitta på planet inte ligga på sjukhussängen och sövas.
Är det något man har blivit genom åren, så är det en tuffare mamma som vågar att ställa krav på sjukvården!!
7 kommentarer:
Tycker du tänker helt rätt! Denna gång ska ni bara komma iväg! Och ha det riktigt skönt! Det är ni så väl värda!
Många varma kramar Isa
Om det är nån som är värda denna resan så är det NI!!!!!!
Helt rätt beslut. Du har ju mer erfarenhet av vården än du skulle önska men fördelen med det är att man ibland kan fatta egna beslut.
Lycka till på resan.
Max
Det var väl typiskt att få en tid den 7 september :/ Bra att du bokade om den, så ni slipper den stressen innan resan. Nu ska vi bara njuta av solen och värmen tillsammans! <3
Håller tummarna för att ni får en jätteskön semester!
Kramar! // Anna
Helt rätt agerat!
Vi fick också avboka en resa i september 2005 för att ett återfall kom emellan. Samma vecka låg hon på op och plockade ut en kanelbulle stor tumör i höger lunga. När återfallet var färdigbehandlat åkte vi i ilfart på semester FÖRE den första efterkontrollen. Sedan har vi gjort flera härliga vinter och sommarresor. Nu är det 4½ år sedan hon slutade alla behandlingar!
Eva med Emelie (Wilms tumör)
Så sitter man här och tårarna rinner igen! Glömmer ALDRIG när du ringde och sa att Vickan fått återfall! Nu ska vi bara se framåt och njuta av att allt är på topp och ni ska verkligen ta vara på er härliga resa till värmen! Vi är bara LITE avundsjuka på er solsemester... Claes blir ju 40 år i vinter så jag håller på att bearbeta honom för en resa! Kramar i massor till er!
Skicka en kommentar