5 december - BMT+255

Igår den 4:e december var det precis 1 år sedan vi fick den värsta chocken, 2:a återfallet konstaterades. Bara jag börjar att tänka på hur den dagen var och dagen efter så värker det i hela kroppen och tårarna vill bara flöda. Fy, att man kan uppleva en sådana inre smärta som sliter i hela kroppen. Man vill bara lägga sig ned och inte vakna mer, tanken är att man orkar inte mer, nu får det vara nog. Men kroppen säger att man måste fortsätta. Att berätta för barnen hur läget är, är nog det värsta man kan göra. Att se deras hopp och framtidstro försvinna. Varför ska barnen drabbas???
Att vi nu har klarat av ett så tufft år är stundtals svårt att ta in. Förra julen förberdde jag mig själv på att det kunde vara sista julen vi firade med Victoria (ärligt talat så har jag nog tänkte så alla jular sedan hon insjuknade) men förra året kändes mer definitivt, en benmärgstransplantation kan ge många svåra komplikationer eller helt enkelt misslyckas.

Men nu är vi här 1 år senare och just nu är det bra och vi lever verkligen dag för dag, och våndas inför varje stor provtagning. Den 17 december ska vi till Göteborg för att ta ett antal blodprover där de ser hur immunförsvaret byggs upp, samt hur Marcus märg arbetar i Vickans kropp. Vi vill ha 100% Marcus märg hela tiden, inget annat!!!!! Därefter väntar nästa sövning med cellgifter till ryggmärgsvätskan och CNS och då tas samtidigt ett LP för att se att inga sjuka celler finns i vätskan, detta blir i mitten av januari. Så ser planen ut.

I tisdags em fick Vickan ont i örat, så Mattias var hemma med henne på onsdagen och de åkte till sjukhuset för en koll. Örat var irriterat och svullet samt att halsen var röd. Så det blev penicillin i 7 dagar. Hon hade lite temp på onsdagskväll men ingetsedan dess. Victoria sov hos farmor och farfar natt till torsdag och tillbringade dagen där när vi arbetade. Tur att de kunde ställa upp när det var kaos på både Mattias och mitt jobb. Halva personalstyrkan har varit sjuk hos mig så vi andra har fått bekänna färg. Jag drar själv på en förkylning som inte vill ge med sig, så det är väl något som går i familjen.

Ikväll är det personalfest för min del, tur att jag är ledig idag coh kan vila upp mig:) Vi ska till en salong och alla ska göra en halvtimmas behandling, detta är egentligen en present till vår arbetskompis som fyllde 50 år förra december, så snabba är vi..... Vi bjuder henne på hennes behandling och vi andra passar på att fixa till oss lite med. Därefter ska vi hem till Åsa och laga mat tillsammans och ha trevligt. Men innan dess får vi frysa i hockeyhallen, brrrrrr