Tänk att man kan längta så. Dagen har varit lång och jag fick bärga mig för att inte åka efter frukosten. Hon har varit bort flera dagar i sträck innan, men då har man alltid haft kontakt med henne varje dag via telefon och man hör att allt är bra. Men nu var det 4 dagar utan ett enda tecken från henne. Det har känts mycket konstigt.
När jag kom fram till lägret fick jag den längsta och hårdaste kram någonsin från skruttan, så jag tror inte att det bara var jag som längtat:). Hon luktade "härligt" av lägereld, allt var liksom inpyrt! Men de hade haft jätte roligt och det är ju huvudsaken. Jag körde även hem hennes kompis och de fnittrade av trötthet i bilen. Sista milen slocknade Vickan och jag förstår att hon är trött. Hon är nu nyduschade och har fått mat i magen och somnade gott i sin säng. Jag läste i för henne och Marcus i hennes säng och sov innan jag var klar. Ett tufft läger med fullt ös!
Marcus somnade lika gott efter fotbollsskolan som var i kväll mellan 17 och 19.30, avslutning imorgon.
Imorgon ska vi även till sjukhuset för att ta vanliga blodprover samt ge dos 2 vaccinationen.
1 kommentar:
Hej Maria!
Väntar också på min William som ska komma hem efter fyra nätter på läger! Gud vad man kan längta alltså efter dessa stora små barn! Men han gjorde samma grej förra året och det hade gått hur bra som helst! Men det känns som du sa konstigt att inte ha pratat ens i telefon på flera dagar...
Härligt att Victoria fick chans att göra detta i år! Det är så härligt att höra att allt går bra för er!
Önskar er en fin sommar!
Kram Isa
Skicka en kommentar