Imorgon är det alltså 1 år sedan Marcus lämnade benmärg till Victoria. Nedan kan ni läsa vad jag skrev i bloggen 24 mars 2008:
"Ja, så var vi här, dagen före den stora dagen. Alla här på avdelningen pratar om den stora dagen imorgon och jag vet inte hur jag ska känna. Det kanske är fantastiskt stort? Naturligtvis är dagen betydelsefull och Marcus kommer att göra en fantastisk insats imorgon, det håller jag helt med om. Men den stora dagen är ju när man ser att hennes värden är på väg upp och att man ser att hon tar emot lillebrors märg. Att Marcus märg finns till 100% i Victoria, det är stort för mig.
Marcus var till sin avdelning idag, som ligger på planet ovanför Victorias. Han blev emblad och sedan tog de prover på honom och satte en infart som sitter kvar till imorgon. Han fick sedan vara på Ronald över natten. Han ska hibiscrub duscha ikväll och imorgonbitti. Ingen frukost blir det och sedan ska han vara på avdelningen 8.00. Det blir en stor dag för lillemannen. Hoppas verkligen att han inte kommer att ha för ont efteråt. Han vet ju inte egentligen vad han ger sig in på, vår lille skrutt. Naturligtvis kommer han ha mycket ont efteråt då de kommer att sticka ett flertal gånger för att få rätt mängd märg som ska vara mellan 500-600 ml. Victoria brukar ju vara lite öm efter ett vanligt benmärgs prov och det är ju bara ett litet rör som man suger ut till. Han får smärtlindrig efter så jag hoppas att det hjälper honom. Han kommer alltid att vara vår lille hjälte, hur det än går. Den insatsen som han gör är värd så mycket och vi är honom evigt tacksamma. Det ska han alltid få höra! Imorgon kan det bli paket efter att han vaknar ur narkosen, det är han värd!"
När jag skrev dessa rader önskade jag nog att jag var 1 år framåt i tiden för att få veta hur allt gått. Med vetskapen vi nu har med oss så gick hela förloppet fantastiskt bra. Victoria kämpade och kämpade, och den 25 april lämnade vi Göteborg för hemfärd mot Karlstad. Året har varit mkt händelserikt men vi har också kunnat göra mycket mer än vad vi från början var inställda på. Nu tar vi nya tag och fortsätter kampen, än tar vi inget för givet. Vi lever i nuet!
5 kommentarer:
Känns helt overkligt. Ett år. Tiden har gått snabbt samtidigt som väldigt långsamt. Det finns så många OM hela tiden när man tänker på allt. Det viktiga är att göra precis det ni gör nu; ta en dag i taget och lev i nuet. Det är egentligen det enda man kan göra.
Är så oerhört stolt över er, hela familjen Mangelin. Ni är helt underbara allihop. Längtar efter er massor! Krama Vickan och Marcus lite extra från oss idag!
Kram!
Vilken lite kämpe ni har!
Skulle vara intressant att läsa om hela sjukdomshistorian. Men jag förstå att ni inte har tid att skriva ner allt som hände innan ni startade bloggen.
Ha det bra! Och hoppas verkligen att Victoria slipper några mer återfall.
va bra. ett åt efter är en riktigt lång tid för det vi har gått igenom. vi har vunnit ett helt år. ibland känner jag mig som krigare från en science fiction värld som enkelt promenerar hand i hand med vardagen.
Till anonym! Jag har tänkt på att försöka skriva ned alla åren med vad Victoria har varit med, för vår egen skull och för att Victoria ska få det med sig. Det kanske kommer så småningom. Det är lång tid sedan 2002. Tack för dina ord!
Hej på er!
..sitter här och tänker tillbaka på när vi hälsade på er i Göteborg när Vickan var relativt nytrans-planterad....Vilen kämpe ni har till dotter och Marcus den räddande ängeln..Vilket otroligt lugn ni signalerar till era barn fast det var ett kaos inombords... Vi håller våra tummar även i fortsättningen för att allt ska gå den enda tänkbara vägen -Den bra vägen! Ta hand om er så hörs vi!
Kram
Skicka en kommentar