måndag 26 oktober 2009

Höstlov.....

.....har nu barnen och de tycker att det är skönt att bara vara! Vi hämtade mormor vid tåget igår så hon kommer att vara med barnen hela veckan. Vad gjorde vi utan mormor? Barnen har spelat kort, spel, lagt pussel och tagit promenad med mormor och Smilla under dagen. De har liksom haft fullt upp med varandra. Jag jobbade lång dag och det är skönt att slippa ha dåligt samvete för att barnen är ensam och bara längtar efter att man ska komma hem. Imorgon ska jag ha en extra ledig dag denna veckan så då kan vi hitta på något alla tillsammans. Troligen blir det mest skridskor.....konstigt va? Victoria vill också åka så det blir allmänhetens åkning först och därefter har Marcus sin hockeyträning. Så eftermiddagen är spikad. Vickan fortsätter sedan med sin Dansmix på kvällen, härligt!
I lördags hade vi avslutning på agilityn. Vi var där i över 4 timmar och det var kallt, brrrr. Helst när man står bredvid och inte rör sig lika mycket. De har verkligen lärt sig mycket, men man inser också vad svårt det är. Hunden kan det mesta det ligger mest på föraren, hur man visar och för hunden framåt. De avslutade kursen med ett prova en träningstävling, där de fick köra mot fortsättningskursen. Victoria var mycket nervös och honv ar yngst. Det var en klass 1 banan som var lagd. Victoria kom tillslut 5:a av 8 startande.Mycket väl godkänt tycker jag!!!! Det var ingen lätt banan, många framförbyte men även bakombyten, som vi endast provat tidigare under dagen. Smilla kom av sig lite under vägen, tyckte att det luktade godare lite längre bort osv. Men vad gör det??? Kul att prova och de vill båda fortsätta. (Alltså jag förutsätter att Smilla vill fortsätta, hon ser iallafall lycklig ut på banan och viftar på svansen..
Båda barnen var på fest i helgen, Marcus var på halloween party i fredags och Victoria var på pyjamasparty. Känns lite konstigt när båda barnen är borta på kvällen och där sitter vi ensammas framför tv:n och väntar på att de ska hämtas. Är det så det kommer att bli?????

1 kommentar:

Carin sa...

Känns gott att veta att det finns människor som du! Kram Carin