tisdag 11 november 2008

11 nov BMT+231

Vi är hemma igen efter sjukhusbesöket. Allt gick fort och smidigt. Det tog prover ut porten som vi hade emblat hemma, läkaren lyssnade på henne och tyckte att det lät rent och fint men ville för säkerthets skulle göra en lungröntgen.....hur kunde jag veta det redan igår. Jag kunde ju liksom ringt och bokat en tid på röntgen innan så hade det varit klart:)
Vi skulle få en tid 13.40 för röntgen men sköterskan tyckte att det var synd att vi skulle vänta hela dagen så hon lyckades få till att vi kunde sitta i röntgenväntrummet och hoppa emellan några andra patienter. Vi hann inte mer än upp förrän vi fick komma in, så det var perfekt. Tur var väl det för i väntrummet satt en man som nog var bonde och inte hade duschat på några veckor. Fy, vad det luktade i hela rummet, tur att Vickan var snuvig och inget kände annars hade hon nog kräkts....
Röntgen visade inget och provsvaren var bra, hb 118, lpk 10.3 och neutrofila 7.2, samt trombocyter 210. CRP visade 14, en liten höjning men inget att behandla för. Så vi avvaktar och ser hur det hela fortlöper. Vid minsta feber ska vi in och om hostan ökar ska vi börja behandla med tabletter.
Vi fick några kommentarer angående tv-programmet Sjukhuset och visst följer Victoria detta, helst varje dag om det går. Igår visade de benmärgsprov och lp och Victoria tycker följande:
- Jag tycker att det är spännande och kul att se hur man gör. Man kan ju inte se det själv när man ligger och sover. Jag tänker att det där har ju verkligen jag gjort. Det kul att veta hur man gör.
Marcus tyckte att det såg otäckt ut. - Har jag verkligen gjort det?? Usch! Det var hans ord. Nu tror jag att det ser lite annorlunda ut när man skördar benmärg från en donator. Det kunde se riktigt hårdhänt ut, enligt läkaren. De för in en större spruta och rotar runt ordentligt för att få ut nästan 1 liter benmärg. Så det är inte konstigt att han var lite mör efteråt. Ett vanligt benmärgsprov känns inte så mycket efteråt.
Så vi satsar på skolan imorgon och hoppas att allt förkylningen lägger sig. Hon är pigg och glad och det är full fart här hemma. Nu ska vi pyssla, för det kliar i Vickans pysselfingrar.

4 kommentarer:

Anonym sa...

-Åh vad skönt att höra att det inte var någon lunginflammation. Förkylning kan vara nog så jobbig men så länge febern håller sig borta känns det bättre. Du är ju snart legitimerad på ett antal tjänster inom sjukvården med all den kunskap du gärna varit utan.

Vad skönt att Vickan tar det på det sättet. Att hon snarare ser Sjukhuset som ett lärande, en förklaring till det hon gått igenom. Hon är så förnuftig den lilla loppan!

Förstår att det kliar i pysselfingrarna - jag känner igen känslan..... Pärlbordet väntar!

Kramar i massor!

Anonym sa...

jag tycker att det är också lättare med blogspot.
tänker på er
Mila

Anonym sa...

Skönt att det var bra provsvar!
Kram

Anonym sa...

men gud, nu har jag också fastnat helt för sjukhuset och sitter och kollar massa på webb-tv