...för ett barn. Varför ska en 9-årig flicka behöva oroa sig för framtiden. Varför ska en 9-åring behöva ha svårt för att sova över oro inför sjukhusbesök och vad som följer med detta. När man finner sin flicka i tårar i sängen för att hon är orolig inför sövning och vad provsvaren visar. -Jag vill inte vara sjuk mer, är hennes ord. Idag har hon frågat varför hon blev sjuk när hon var 3½ år och hur upptäckte vi det osv. Vi har pratat om detta mycket innan men dessa frågor återkommer och det är i samband med avgörande provtagningar. Jag förstår henne så väl för det är då våra tankar också börjar att flöda.
Vi måste hantera dessa dagar på olika sätt och inget sätt är rätt eller fel. Men otroligt jobbigt är det och känslokrävande på olika sätt. Denna helg har varit tuff, jag har haft ett sjukligt sömnbehov och vet inte om det beror på påverkningar av oron. Hoppas att vi kan slappna av efter tisdag och att vi får bra svar och kan få fira jul i lugn och ro. Det är min högsta önskan just nu. Är den önskan för stor???
6 kommentarer:
Ja, du vad iall värden skall man säga!!
Inte mycket i ord man kan säga till tröst, mer är att vi tänker otroligt mycket på er.
Och du har helt rätt! Ingen 9 åring skall behöva uppleva det här, och ingen mamma skall behöva ha dessa svåra samtal med sitt barn.
Det är mycket riktigt bara orättvist och du har all rätt att känna så. Ni har kämpat färdigt nu tycker jag, och är värda all lugn och ro ni kan få! Vi kan omöjligt förstå och känna in helt i er situation, trots att man frösöker leva sig in i det.Bara känslan av att det lika gärna skulle kunna vara mitt barn är outhärdlig.
Så, nej vi kan nog inte någonsin helt förstå hur ni har det.-Alla ord känns egenltligen överflödiga i detta läge, men vi finns här när ni vill. Ni är så oerhört tappra hela familjen. Glöm därför inte att ni har ett så mycket starkare band till varandra än "vanliga familjer" någonsin kan få. Det är unikt var rädd om det! Kanske kan det vara en tröst i allt det jobbiga.Skickar er massor av kramar och tankar!
Helena
Ja det är så fruktansvärt orättvist! Jag förstår att detta tär på er. Tänker mycket på er!
KRAM
Hej.Nej livet är inte rättvisst. Jag skulle ge precis vad som helst för att va i dina kläder. DÅ hade jag haft min dotter hos mig. Jag förlorade min älskade dotter i cancer så jag vet vad ni går igenom. Hoppas på positiva provsvar.
Svårt att hitta tröstens ord. Inget vi säger spelar ju någon roll i det stora hela. Vi tänker på er massor och önskar allt vad vi orkar att allt fortsätter i samma positiva anda som det gjort sedan transplantationen.
Vi tänker på er och sänder kramar i massor!
Vill bara säga att vi tänker på och känner med er här i Uppsala. Vi håller alla tummar vi kan för att allt går smidigt och bra imorgon samt att ni får positiva svar och kan fira jul i lugn och ro.
Kram, Maria
Ja vad ska man säga Julia som blev sjuk i ALL då hon skulle bli 3 har ju ochså sina funderingar nu fattar hon ju att det var en jätte otäck sjukdom hon haft . Att man kan dö av den. Jag känner som att jag alltid kommer vara orolig då hon blir väldigt sjuk. Julia har koncentrationsvårigheter i mellan åt,hänger ej med i matte och då har hon ej strålats. Ja fy fn vad de och vi har gått genom många kramar Marie i Motala
Skicka en kommentar