Solen tittar fram fastän det är grått & mörkt ute

Någon vill oss väl ett tag till och det är vi så tacksamma för. Jag har inte upplevt en sådan psykisk press som jag har gjort innan detta provsvar idag. Visst har det varit fruktansvärt när man får återfallsbesked men vi har inte alltid varit medvetna om att det ska komma då. Nu hann vi verkligen oroa oss innan för att idag skulle beskedet komma. Vet inte varför jag var så inställd på detta idag, men känslan som har funnits ett tag har varit så sann. Då är det svårt att se det hela positivt och tänka om. Det är svårt att våga tro på att denna behandling ska hjälpa att ta bort dessa elaka leukemiceller som sprider sig i CNS. Ny benmärg är ju toppen men den påverkar inte CNS, där härjar en egen vätska som bestämmer livet. Den nya benmärgen behövdes för att kunna ge de stora doserna av cellgifter samt helkroppsstrålningen, annars hade inte kroppen klarat av att återhämta sig själv.

Nu visade provsvaren att det inte fanns några celler alls i vätskan och det är TOPPEN! Jag kan inte vara gladare. Resterande av blodproven var bra hb 118, lpk 6.0 och neutrofila 3.2 samt trombocyter 209. Men väntan innan man får dessa provsvar är olidlig. Tror inte att vårdpersonalen riktigt förstår hur man upplever detta och hur många tankar som hinner att flöda runt i huvudet innan de säger något och hur de säger saker. Vi föräldrar med sjuka barn läser av andra människor innan de hinner att blinka. Vi ser hur de går, vad de säger, hur de gör. Som idag t ex när vi väntade och väntade, jag passade på att hämta en kopp kaffe och noterar då att dörren till expeditionen är stängd. Där sitter läkaren och sköterskan och pratar och ringer. Dörren är alltid öppen annars. Men en gång drar tankarna igång, vad händer? Ringer de Göteborg? När får vi beskedet? Det är tur att psyket finns nära för idag var det inte långt kvar innan man hade hamnat där. Måste bestämma en tid med personalen och tala om hur jag upplever detta, de kan ju inte läsa av mig. Tror inte att jag visar ett uns av oro inför dem. Fixar inte fler provtagningar med denna press.

TACK snälla alla ni för era underbara kommentarer och för att ni håller alla tummar för oss. Det känns underbart att veta att ni läser och tar del av vårt liv. Det är svårt att beskriva hur man känner men det känns som att ni har en förståelse för vår oro.

TACK farmor och farfar för tårta och kramar, det behövde vi!